malle87

Nää inte ett dugg.. eller JO SOM FASIKEN!
först nu jag sätter mig ner.
hem från skolan kom jag, ute i ösregn med två hundar som vägrade gå så jag fick dra dom i kopplet.
sen vidare hem, plockade ner alla deras saker.. kramade o pussade dom.
grät en skvätt, hehe. sen körde jag o hämtade jeppe och min mamma.
sen åkte vi till hundpensionatet o lämnade in dom. fy fasiken vad jobbigt det var.
gråten var i halsen.. och nu kommer den fram igen.
de vet ju inte att vi kommer igen om en vecka o hämtar dem.
man undrar ju hur deras tankar är..
kommer saknar mina bebisar såå mkt.
Leo såg så rädd ut när vi lämnade honom
och ticko skällde :(
Stressen fortlöpte hem..ner i källaren, fixa iordning o leta upp saker jag ska bidra till hajken med.
sen vidare hem till Tina.
nu är vi hemma igen. jag har dammsugit köket som verkligen behövdes.
o bara lagt ner några få saker i resväskan.
kastat i mig mat och gråtit lite till..
nu återstår det diska, plocka undan, kasta in ngn maskin tvätt,
sen åka med Andy som ska köra hos imorgon o tanka och slutligen PACKA!
Vilken dag..
nervositeten finns i kroppen,
jag ska flyga imorgon? Flyga?
usch vad läskigt, nervositeten blev ju inte bättre av att höra att det skett
en flygolycka idag i ryssland o alla omkommit. Nej fy fasiken.
Men jag får tänka positivt
" Jag kan flyga, jag är inte rädd "
och imorgon befinner jag mej i värmen, stranden,
och bara kan njuta..
imorgon är jag i Turkiet,
turkiiiet? helt overkligt!
men ja..så är det..
nej. åter till att packa? ja det är nog bäst!

"jag kan flyga, jag är inte rädd "