....

Likt vågorna i ett hav
slår de plågsamma minnena och sakerna ibland tillbaka på mig
och känslorna av ångest och saknad sköljer åter över mig
När allting verkar vara över och jag tycks ha glömt
kan vågorna plötsligt dyka upp igen

Likt lugnet före stormen
när allt verkar som stillast
kommer vågorna från ingenstans
De kan slå med sådan kraft
att de drar med mig ner i djupet
så att hjärtat brister på nytt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback